Jag var och bowlade med syrran och Mattias härom dan. Jag fixade andra platsen med 248 poäng. Therese var inte långt efter. Men Matte vann stort. Okej halvstort.

Senare tänkte vi äta på Norrlandskällan som ligger typ i mitten av stan. Det var lite roliga filurer som gick runt vid den tiden då vi var där. Vi gick förbi några restauranger med uteservering som hade rökandes, drickandes och gapskrattande människor som, några, kanske var lite på pickalurven. Undra hur kul det är då? (Enligt mig, Skittråkigt ! Full, eländig och skrattandes för inget med ingen egentlig gemenskap förutom öl-sprit-drickande)

Men vi kom iallafall till Norrlandskällan. Proppfullt utanför, proppfullt inuti? Ja, det kan man säga. Men när vi kom in så blev det som halvtyst. Åtminstone några slutade prata och några pratade tystare. Men ungefär alla därinne stirrade på oss. Som om de aldrig sett människor som har lite lättare klädval än kostym eller skjorta eller också som de aldrig sett en enda människa i hela världen.

Jag fattar inte hur folk måste titta på en som om man vore en idiot. Man skulle självklart ha bugat och bockat därinne och ropat:
- Tackar för er tystnad. Jag sätter mig här borta så kan jag skriva autografer. Ni kan ta ett kort om ni vill också att visa barnbarnen med för de har säkert sett mig lika lite som ni.

Det slutade med att vi stack hem till Kvissleby och åt på Alforno. Käkade en Bolognese med vitlöksås. Ata kan göra pizza han. Sen spelade vi lite 500 (kortspel) hemma hos dom. Trevlig kväll ändå.

Människor. Ibland är de alldeles för konstiga för att kunna förstå sig på.