...vet inte vad jag ska skriva?

Jo nu kom jag på en filosofisk grej haha! :D


Hur ska man göra för att komma dit man vill i livet?

Nu gräver jag djupt in i framtiden. Tänk om....bara....tänk om jag skulle bli värsta kontorsnissen eller något annat sådär småtråkigt (vad jag tror). Arbeta dag ut och dag in med ett arbete jag kanske inte gillar. Efter en lång dag komma hem och träffa sin fru som man har ett kallt förhållande med. Vännerna har flyttat ifrån en. Man känner sig smått ensam. Man vaknar upp ännu en dag och gör om samma rutin. Går till samma tråkiga jobb osv.

Man sitter på sitt arbete och ser ut genom sitt fyrkantiga kontorsfönster man sagt godmorgon till så många gånger så att man börjat tappa räkningen, och undrar hur man kunde ha haft det. Hur det kunde ha varit om man gjorde det man tänkte när man var ung, som jag är nu.

Fatta vilken hemsk framtid det känns som!! Men det här är worst case scenario. :)
Men ändå.....aj aj aj.

Jag är, som kanske många vet, hemskt såld på att arbeta med fotografering och bildskapande överhuvudtaget. Det är liksom drömmen att få arbeta med det i framtiden. Att kanske bli fotograf eller liknande och resa runt i världen och ta fantastiska bilder. That would be nice!!! :D Jag är långt ifrån världsbäst haha :) Men jag försöker bli bättre och bättre. Och hej, det är ju aldrig fel att drömma. Du har väl någon liten dröm där någonstans du också? Hoppas det iallafall. :)

Vad vill man med livet? Ingen vet förutom du. Du kanske knappt vet själv. Jag har svårt att veta ibland. Men vem har inte det. :)

Nu har jag inte ens kommit fram till, av alla moment i livet, till detta moment. Men jag ska använda detta som en påminnelse om att jag inte ska bli något jag inte vill. Göra något värdefullt, istället för att låta livet gå ur mina händer.

Jag vet att inget kan hända bara sådär. Rom byggdes inte på en dag. Men jag ska inte låte hela livet gå till spillo för något som jag inte sätter värde på. :)

Keep dreaming out there!!! I will. And btw......I will try to make reality of it. :)

Älskar NIKEs filosofi (kanske skulle börja leva efter den):

One time there was a wise man who said:

- All we have to decide is what to do with the time that is given to us.

Ja jag ska väl skriva något också eftersom alla andra gör det. (Grupptryck ;)   )

Begravningen ägde igår rum i Los Angeles. Tv-sänt och allt. Närmare 18 000 människor skulle komma om inte ännu fler. Han måste ha vaitr stor den där Michael Jackson. :)

Tidningar har skrivit mycket skit om honom. Folk har hatat honom och tyckt att han var ett psykfall, homo och pedofil mm. Visst har det varit mycket dåligt runt honom. (jag ska väl inte sticka under stolen med att även jag tyckt han var annorlunda)

Nu när han är död så älskar alla honom, åtminstone många fler. Det är ju helt sjukt för fan! Det är så här det är med de allra flesta stora artister. Ta Kurt Cobain, Jimmie Hendrix, Elvis mfl och Michael. Innan de dog hade de stora feta skandaler faststämplat i deras pannor. Elvis var fet, Cobain drogade liksom Jimmie Hendrix och Michaels historia är just nu historia. De är ju grymt stora fortfarande. Man pratar om allt fint de gjort och blaha blaha.

Om man kan prata så gott om dem nu så kan man väl för tusan göra det när de lever också! Jag tycker synd om artisterna! Dessa jävla journalister som har skrivit så många artiklar under veckorna om Michaels död har ältat och ältat samma sak hela tiden. Låt han nu bara få vila ifred och sluta spekulera om han också, som så många andra, dog av en överdos. Det är sjukt att han inte ens fick ha sin hjärna kvar när han låg i kistan igår!

Nej den ska man undersöka vidare på! Men på vad då egentligen!!!?

De ska ju bara hitta en massa fel! Nu chillar vi ned och överdrösas med hans musik ett tag och gottar oss i "vad bra han var" och "kung av pop". Efter ett tag blir det som vanligt igen. Då ska människor, journalister och andra hitta en ny syndabock att sätta sin skandalstämpel i pannan på. Vem tror ni att det blir? Jag skiter i vilket.

Nu blir det lite musik och så får ni ha en fortsatt trevlig dag. Hej på er!

Kung av pop? Kanske. Kung av dans? Absolut!
Jag såg en del av den här konserten igår natt. Vilket drag och låten är ju så bra! Det är så skönt när publiken vrålar också haha :)Jag fastnade helt vid TV:n.

Dra inga förhastade slutsatser av rubriken! Jag är inte rasist! Det tycker jag ändå inte själv. Ibland kan man ha förutfattade meningar om människor men jag är inte mer än mänsklig.

Varför då detta med "Bevara negerbollen"?
Jo, jag såg en snubbe genom bussfönstret idag. En sån där riktig slusk (förutfattad mening), med en fet ring igenom näsan och världens jäkla goateé. Han hade någon slags långärmad skinnjacka på sig och en T-shirt där det stod "Bevara negerbollen". Nu kan man undra hur i helvete jag kunde få in så mycket info på några få sekunder. Jag vet inte själv.

Men iallafall så tyckte jag ändå att den var en rätt så klatschig text. :)

Senare idag så läste jag i Aftonbladet om att en kille hade skrivit något om att man borde kunna kalla det negerboll utan problem.

Och jag håller med honom litegrann. Visst, det kanske inte är så kul att man kallar det negerboll eftersom att ordet neger relateras bara till nedtryckningar på de mörkfärgade människorna i världen, men jag tycker ändå litegrann att man kan lägga det ordet bakom sig. Måste människor älta detta om och om igen om att de vita torterade de mörka och var allmänt förjävliga och att det nu finns vissa segment kvar från den tiden. B.la. detta ord. Kan man inte bara få kalla det vad man vill och sen är det bra? Det ska inte behöva vara såhär:
- En negerboll tack. :)
- Schhhhhhhh! Så får man ju inte säga.

Rasist kanske någon tycker nu. Tyck vad ni vill, men jag vet att ni tycker som jag innerst inne också. Eller hur?

Ingen ska behöva ta illa upp enligt mig, för vad finns det egentligen att ta illa upp för? Intenting egentligen om man kan lägga saker bakom sig och gå vidare iallafall.

Kan man inte gå vidare själv, så tycker jag inte andra ska få sota för det!

Med detta som jag skrivit menar jag inte att man måste använda sig av uttrycket om man inte vill. Jag gör det inte. Men jag vill bara framföra ens rätt att få göra det utan att bli kallad rasist.

"Varför får man inte kalla det negerboll när man får säga vitlök!"

För att i slutändan handlar det bara om den här godbiten.
                Tänk att det kan bli en så stor grej för något som är så litet och gott.

P.S. Jag är inte rasist!

Jo, jag skulle skriva missförståndelse i en kommentar på en blogg. Jag fick ett sånt där rött streck under som antyder att man skrivit fel. Så jag högerklickade för att få rättstavat. Jag fick upp fyra alternativ:

• Missförstånd
• Återuppståndelse
• Uppståndelse
• Massförstörelsevapen

För det första, finns det inte ett ord som heter "missförståndelse"? Missförstånd kan jag förstå var ett alternativ. "Återuppståndelse" och "uppståndelse" kommer väl från "förståndelse". Men jag undrar hur i hel***e "Massförstörelsevapen" kom med.

Den enda förklaringen är väl att "Missförstånd" kan leda till att massförstörelsevapen används.
What else could it be?

Ja, jag såg precis på en reklam på TV:n.

Hur mycket överdrösas man inte med reklam egentligen!!?
På TV, i Radio, tidningar mm förekommer det ju hela tiden som någon knappast missat (döva eller blinda kanske). Och det mesta är skitdålig reklam, i eget tycke då.

På TV så är det reklam stup i kvarten (förrutom på SVT:s kanaler då, Tack!) som förstör programmen man ser. Bara under Cityakuten så är det ca 4 reklampauser! Varför inte bara fixa en 10 minuterspaus i mitten så har alla företag fått sin jä**a reklamtid som de så otroligt mycket behöver.



Så har man ju också sett ett par hockeymatcher som kanske sänds på 5:an eller nåt. Då är det ju också hur många reklampauser som helst! Tänk att man ska behöva göra uppehåll i en hockeymatch bara för reklamens skull. Korkat!

I radio fattar jag inte ens varför man ska ha reklam. För jag själv lyssnar sällan på radio och de få gånger man gör det så fattar man inte riktigt reklamen. De enda reklamer jag kan komma ihåg från radio på rak arm är "Eurokakels" och "Venuellas" reklamer. Hur ofta handlar jag där!!? Aldrig! Men ändå kommer man ihåg dom för att deras låtar eller nåt sätter sig på hjärnan. Men de är så onödiga enligt mig för som sagt. Vad behöver jag där? Suck!

Och det sista. Reklam i tidningar och utanför tidningar i tidningsform såklart :). Oftast är det något från "Ellos" eller något annat företag som oftast bara slängs i återvinningen för att det ska kunna tryckas ny reklam. Och så håller det på.

Vad blir då inte kostnaden av all reklam i alla former?

Jo kostnaden blir hemskt stor! Reklamen man slänger och återigen slänger återvinns inte gratis. All reklam kostar ju att göras + att det kostar för företagen att ha dem i olika TV-kanaler mm. Men det absolut värsta är väl att det även blir en kostnad av vår dyrbara tid!

Mindre reklam, mera tid! Sluta dumma er!

Kom att tänka på filmen "Man on fire!" och om kidnappningar och oförklariga försvinnanden.

Något man inte tänker på så ofta. Det senaste jag tänker på nu är det här med 29 åriga Carolin som försvann för 6 veckor sedan och nu har hittats död. 6 veckor av ett rent helvete skulle jag kunna tänka mig.

Tänk smärtan hos de anhöriga till Carolin. Om man själv blir berörd, hur berörd är då inte dem.

Sen finns det ju ännu mer tragiska fallen där man aldrig får veta. Aldrig får veta vad som hänt, vart personen är, om de lever eller ej. Om vi tar Madeileine Mccann t.ex. Kommer hon någonsin återfinnas? Det vore ett mirakel om hon blev återfunnen levande. Men jag tror dock att hon, såsom tusentals människor som försvinner varje år, aldrig kommer återvända.

Visste ni att i t.ex. Mexiko försvinner och kidnappas över 7000 människor per år. Bara i Mexiko!

Det är hemskt och förjävligt!

"Människorna" som sysslar med organisationer som tjänar pengar på att kidnappa folk och få lösensummor är ju så satans dum i huvudet så det finns inte. Finns det verkligen inget bättre sätt att tjäna pengar på!!!? Jävla idioter! Skulle jag vilja uttrycka det som.

Och äckliga gubbar/män som sedan tar småflickor som sexslavar eller något. Fan ta er!

Det är dags att börja göra något mot detta! Men jag kan inte göra något. Världen måste göra något!

Filmen "Man on fire! " handlar om just det jag tagit upp. Huvudrollsinnehavaren Densel Washington "Creasy" vet exakt hur man tar sig till mot fulingar.

Quote!
Äldre man: - In the church, they say to forgive.
Creasy: - Forgiveness is between them and God. It's my job to arrange the meeting.

Klockan var 10:15. En vanlig dag. Vi hade fysik.

Under en tråkig genomgång hörs plötsligt brandklockan tjuta över hela skolområdet. Ingen är direkt snabbt ut därifrån. Några tar skolböckerna, vissa lämnar dem på skrivborden. Jag slänger upp ryggsäcken på ryggen och går ut sakta ur rummet med resten. Sen tar det en stund att komma ut genom ytterdörren (många elever ska ut sammtidigt).

Alla ställer sig på sina sammlingsplatser för avbockning. Vi får vänta i säkert en kvart på att få komma in igen. Tills slut slutar klockan ringa och vi får gå in igen. Lektionen är slut så vi hämtar bara de kvarlämnade böckerna. Sen är det lunch. Härlig korv stroganoff med ris. Enligt informationen så brann det i pannrummet på estet. Inte så farligt ändå!

Samtidigt i en skola i Finland massakeras 10 människor.

Nu gör jag en rip-off/ skriver av på gårdagens krönika av Ronnie Sandahl som jag tyckte var riktigt bra som vanligt. Måste läsas för de som inte köper Aftonbladet (ganska många) och för han skriver bra som sagt. Köp för i helvete Aftonbladet!

Vi flinar och klarar ännu en domedag

Vi överlevde, den här gången också. Världen skulle ju eventuellt gå under, jag antar att du inte missade det, näst efter Britneys comeback och oavgjort mot Albanien. Man vill inte gärna erkänna att man satt hemma och darrade framför CNN:s grafik över hur jorden skulle slukas  ned i ett stort svart hål som skapats på konstgjord väg i ett underjordiskt laboratorium i Genéve. Sedan det där lilla nervösa, ironiska skrattet i sällskap med nyhetsankaret.  Jo, eller hur.

Jag minns en annan gång , något år sedan. Det var en halvsidesartikel på sidan arton i min egen tidning om att världen skulle gå under. Någon meteroit eller komet, om jag inte minns fel. Vi överlevde, den här gången också. Det är kanske det som är problemet: vi överlever lite för ofta.

Vi pekar på domedagsprofeternas felprocent, litar på fysikerna i Genéve och går vidare med våra liv. Samtidigt finns det något så parodiskt övermodigt i fysikernas uttalanden från det där proppmätta vetenskapscentret i Genéve. De sitter där med sina mätstickor och atomklyvare och viftar bort hotet från det svarta hålet som nonsens. Som vore det alldeles otänkbart att det skulle kunna finnas dimensioner av mänskligheten och universum som människan inte fick lära sig av magister Hedström på fysiken i högstadiet.

Någonting bortom. Som i äventyrsfilmerna från Hollywood där den ensamme hjälten får veta sanningen om världens undergång, men stängs in mellan vadderade väggar på låst paviljong, ända fram tills han slutligen räddar världen. Tänk om originalen på tunnelbanan och domedagsprofeterna på psykklinikerna har rätt. Ungefär som med fyllot på trottoaren. Det skulle kunna vara Jesus

Men vem orkar lyssna, vem orkar tänka. Vi har tröttnat på domedagen, skämtat bort katastroferna. Vi har lagt ut döden på entreprenad. Men det är ändå något med den lustiga tonen i teveinslagen som klibbar sig fast. Något med fysikernas självsäkra osårbarhet som får mig att skruva lite på mig. Vi överlevde den här gången också.

Nästa gång vi mixtrar med svarta hål, nästa gång en komet hamnar på sidan arton i tidningen kanske vi inte gör det. Och kanske vore det heller inte mer än rätt. Fram till dess kan vi förstås flina. Sopsortera när vi hinner.

Skrivet av Ronny Sandahl. Avskrivet av: Fii´kii såklart.

Har ni plockat lingon någon gång? Det har iallafall inte jag gjort. Åtminstone inte litervis som alla bärplockare från Thailand, Vietnam eller Slovakien gör, därute, någonstans i en skog nära dig. Iallafall så var mamma och jag och köpte lingon vid solnedgången hos en man och hans sambo som är Thailändska och bärplockare. Vi köpte 30 liter tror jag för hon tog 10 kronor per liter så mamma betalade 300 kr. 

Mamma som är generös la till en extra hundralapp. Men Thailändskan skulle inte ta emot det. Hon tyckte nog inte att det var värt mer än de ynka 300 kronorna. Men nog blev hon glad. Jag har aldrig sett någon bli så glad över 100 kronor, hon kramades och tackade flera gånger. Och hon skulle absolut ge något tillbaka. Så vi gick ned till deras enorma trädgård med fontän, pumpaodling, sallader, plommonträd och en massa andra växter. Helt overkligt. Där fick vi lite av varje frukt och grönsak.

Hade man själv åkt till skogs, plockat i timmar, rensat allt och sen bara fått 10 kronor per liter hade man kanske inte varit så exalterad. Men hon, hon var jätteglad. För en extra hundralapp.

Jag var och bowlade med syrran och Mattias härom dan. Jag fixade andra platsen med 248 poäng. Therese var inte långt efter. Men Matte vann stort. Okej halvstort.

Senare tänkte vi äta på Norrlandskällan som ligger typ i mitten av stan. Det var lite roliga filurer som gick runt vid den tiden då vi var där. Vi gick förbi några restauranger med uteservering som hade rökandes, drickandes och gapskrattande människor som, några, kanske var lite på pickalurven. Undra hur kul det är då? (Enligt mig, Skittråkigt ! Full, eländig och skrattandes för inget med ingen egentlig gemenskap förutom öl-sprit-drickande)

Men vi kom iallafall till Norrlandskällan. Proppfullt utanför, proppfullt inuti? Ja, det kan man säga. Men när vi kom in så blev det som halvtyst. Åtminstone några slutade prata och några pratade tystare. Men ungefär alla därinne stirrade på oss. Som om de aldrig sett människor som har lite lättare klädval än kostym eller skjorta eller också som de aldrig sett en enda människa i hela världen.

Jag fattar inte hur folk måste titta på en som om man vore en idiot. Man skulle självklart ha bugat och bockat därinne och ropat:
- Tackar för er tystnad. Jag sätter mig här borta så kan jag skriva autografer. Ni kan ta ett kort om ni vill också att visa barnbarnen med för de har säkert sett mig lika lite som ni.

Det slutade med att vi stack hem till Kvissleby och åt på Alforno. Käkade en Bolognese med vitlöksås. Ata kan göra pizza han. Sen spelade vi lite 500 (kortspel) hemma hos dom. Trevlig kväll ändå.

Människor. Ibland är de alldeles för konstiga för att kunna förstå sig på.

Ja ni vet. Mindre är mer. Bättre med färre saker än ett skrotupplag. Det är så sant så att det finns inte på kartan. Nu säger jag inte att det är bättre med t.ex. få vänner än många vänner eller.......... ja jag kommer inte på nåt nu. Ni kanske gör det. Men det gäller iallafall, som jag tänkte när jag tog en chokladbit ikväll, att om man får en chokladbit uppskattar man den lilla biten mer än vad man gör om man får en hel chokladkaka själv.

Eller om vi tar pengar som ett exempel. Om vi tänker oss att en person skulle ha 30 miljoner på banken så skulle man ju kunna ta pension vid 25. Tänk vad man skulle kunna göra för de pengarna. Köpa bilar, åka på resor mm. "Leva livet".

Men om vi tänker oss att en annan person skulle ha 30 tusen. Vad skulle den människan göra. Jo, sträva kanske efter att spara in lite pengar till en 50 tums platt-teve eller en extra härk till bil. Den personen måste arbeta för sitt leverbröd fram till 65 års ålder. För att sen njuta av vad man tjänat ihop för sin fria tid som man förtjänat vid den tiden.

Vem skulle ha det bästa livet? Jag tror ändå att den som har minst med pengar lever lyckligast. Varför? Jo för att den kommer att få erfarenheter om hur livet går till för de flesta här i världen. De kommer få en massa arbetskamrater. Man kanske rent av träffar sin själsfrände på jobbet. Sen, det viktigaste är att man har en strävan och mening med livet. Att starta på noll när man flyttar hemifrån. Skaffa ett jobb på någon kiosk eller affär. Ta sig på en jobbintervju. Möta motgångar. Men till slut, någon gång fixa jobbet man vill ha. När man börjar tjäna tillräckligt kanske man kan köpa hus. Där emellan kan man ha träffat någon att dela livet med. Sedan blir det kanske tal om barn. Någon kommer det att hända. That´s fact. Sen växer de upp och till slut börjar de komma till det ställe man själv började. På noll.

Den person som har pengarna har redan allt. Det är bara att använda pengarna och köpa allt man vill ha. Men det blir som att ha hela den där chokladkakan och inte den enda biten. Det blir inte lika gott.

Ja, då var det begravning i dag för Bernt. Det var ganska jobbigt. Men det är det alltid att gå på begravning. Men det gick bra ändå. Han hade fått en fin kista och så spelade de Queen med "show must go on" i slutet. Och prästen är mammas favvopräst. Det är en riktigt härlig prick enligt mig med. Han gör det så mycket mer lättsamt på något sätt även fast sorgen finns där.




Hej då tomten, som Therese sa.